Vi följde Neretva mot havet – från Hercegovinas berg till Adriatiska havet

Det börjar mellan bergen.

Vid Jablanica är det svårt att avgöra vad som först fångar blicken – vattnet eller klipporna omkring det.

Neretvas djupa grönblå färg ligger som en kontrast mot de ljusa kalkstensbergen. Vägen följer vattnet, försvinner bakom klippor och dyker upp igen några hundra meter längre fram.

Ovanför reser sig bergväggarna nästan lodrätt.

Här känns Neretva fortfarande som en bergsflod.

Men vi är på väg åt samma håll som vattnet.

Söderut.

Mot havet.

En väg som följer floden

Att köra genom Hercegovina längs Neretva är att se landskapet förändras nästan utan att märka exakt när det händer.

Efter Jablanica fortsätter vägen mellan berg som ser ut att ha vikts och pressats samman. Lager efter lager av sten ligger synliga i sluttningarna – spår av geologiska krafter som format landskapet under miljontals år.

Nedanför finns Neretva.

Ibland alldeles intill vägen. Ibland dold bakom träd eller berg.

Sedan öppnar dalen sig igen.

Det är en märklig följeslagare. Man behöver inte aktivt leta efter floden. Den återkommer hela tiden.

Och ju längre söderut man kommer, desto mer förändras världen omkring den.

Från Jablanica mot Mostar

Neretva har sitt ursprung högt i Dinariska alperna i Bosnien och Hercegovina och rinner omkring 225 kilometer innan den når Adriatiska havet.

Men längs vägen är den aldrig bara en flod.

Den formar dalar, passerar städer, försörjer jordbruk och har i generationer varit en naturlig väg genom ett landskap som annars domineras av berg.

På sträckan från Jablanica mot Mostar blir det särskilt tydligt.

Bergen är fortfarande närvarande, men Hercegovina börjar gradvis förändras.

Vegetationen skiftar. Ljuset känns annorlunda. Dalen blir bredare.

Och längre fram väntar Mostar.

Här rinner Neretva rakt genom staden, under broarna och mellan två stränder som i århundraden har levt med floden mitt emellan sig.

Men vattnet stannar inte i Mostar.

Det gör inte vägen heller.

Ju längre söderut, desto öppnare blir landskapet

Efter Mostar börjar bergen långsamt släppa taget om floden.

De försvinner inte.

De flyttar sig bara längre bort.

Runt vägen blir odlingarna fler. Husen ligger mellan gröna fält. Olivträd, fruktträd och annan vegetation tar större plats.

Den dramatiska bergsfloden från Jablanica börjar se lugnare ut.

Det är fortfarande samma Neretva.

Men landskapet omkring den är inte längre detsamma.

Det är kanske just den förändringen som är lätt att missa när målet med resan bara är att komma fram till kusten.

Man passerar genom den.

Men när man börjar följa floden med blicken blir vägen en annan berättelse.

Över gränsen

Neretva bryr sig inte om nationsgränser.

Efter större delen av sitt lopp genom Bosnien och Hercegovina fortsätter den in i Kroatien. Bara de sista omkring 20 kilometrarna av floden ligger där.

Vi passerar Metković.

Vid vägen lyser stadens namn medan kvällsljuset börjar lägga sig över dalen.

Här har landskapet redan förändrats fullständigt jämfört med Jablanica.

De höga bergväggarna har ersatts av ett betydligt öppnare område. Vatten och odlingsmark ligger sida vid sida. Kanaler skär genom landskapet.

Vi har kommit till Neretvas delta.

Där en flod blir ett landskap

Neretvadeltat är den enda egentliga floddeltan i Kroatien.

Här delar vattenvägar upp ett lågt och bördigt landskap innan Neretva når Adriatiska havet.

Det ser nästan konstruerat ut från ovan.

Smala gröna odlingsfält. Vattenkanaler. Våtmarker. Vägar. Små samhällen.

Men samspelet mellan människan och vattnet har en lång historia här.

Mark har torrlagts och brukats, kanaler har använts för transporter och bevattning och den bördiga jorden har gjort dalen till ett av Kroatiens mest särpräglade jordbruksområden.

Framför allt har en frukt blivit synonym med platsen:

mandarinen.

På hösten lyser de orange frukterna mellan de gröna träden och försäljare längs vägen påminner resenären om att detta inte längre är samma karga bergslandskap som några timmar tidigare.

Neretva har gått från att ligga mellan klippor till att ge liv åt en hel dal.

Ett av Adriatiska kustens annorlunda landskap

Det finns ytterligare en anledning till att deltat är speciellt.

Det är ett av Medelhavsområdets viktiga våtmarksområden och är internationellt skyddat genom Ramsarkonventionen.

Omkring 310 fågelarter har registrerats i området.

Våtmarker, laguner, vassområden och flodens olika vattenvägar ger mat och skydd åt både bofasta arter och fåglar som passerar området under sina långa flyttningar.

På andra sidan gränsen ligger Hutovo blato i Bosnien och Hercegovina.

För fåglarna ovanför Neretva finns ingen gränskontroll.

De båda våtmarksområdena är delar av samma större ekologiska system.

Precis som floden själv.

Ploče och de sista kilometrarna

Längre västerut ligger Ploče.

Staden är kanske inte den plats som först dyker upp när man tänker på den kroatiska Adriatiska kusten.

Och det är egentligen inte staden som är huvudpersonen här.

Det är geografin.

På mycket kort avstånd möts flod, delta, sjöar, berg och Adriatiska havet.

Neretva har färdats genom större delen av Hercegovina innan den kommer hit.

Konjic.

Jablanica.

Mostar.

Čapljina.

Metković.

Och till sist området kring Ploče.

Sedan finns inget mer land att korsa.

Där Neretva möter Adriatiska havet

Vid mynningen blir landskapet ännu öppnare.

Flodvattnet möter saltvattnet från Adriatiska havet. Sandbankar och grunda vatten sträcker sig ut mot kusten, medan vinden har gjort området kring mynningen känt bland bland annat kitesurfare.

Det är svårt att förena den bilden med Neretva vid Jablanica.

Där stod bergen tätt omkring vattnet.

Här finns horisonten.

Ändå är det samma flod.

Och det är först när man ser de två landskapen efter varandra som avståndet mellan dem känns mindre geografiskt och större visuellt.

På några timmar har vi gått från nästan lodräta bergväggar och mörkgrönt vatten till odlingsfält, kanaler, våtmarker och ett hav som öppnar sig framför floden.

En flod, två länder

På kartan finns en tydlig linje mellan Bosnien och Hercegovina och Kroatien.

I landskapet är berättelsen mer sammanhängande.

Vattnet som passerar genom Hercegovina fortsätter mot samma hav. Vägar, handel, människor och mattraditioner har under lång tid följt samma naturliga korridor.

Kanske är det därför Neretva är mer än ett vattendrag.

Den är en förbindelse.

Mellan bergen och havet.

Mellan inlandet och kusten.

Mellan Bosnien och Hercegovina och Adriatiska havet.

Och någonstans på vägen söderut blir det tydligt varför en flod kan berätta mer om ett landskap än en nationsgräns kan.

Vi började bland bergen vid Jablanica.

När Neretva fortsätter mot Ploče finns bara Adriatiska havet kvar framför den.

Samma vatten. Ett helt annat landskap.