Strindberg på Balkan: Varför hundratals studenter i Belgrad, Zagreb och Sarajevo väljer svenskan
Från Belgrads livliga Studentski trg till de moderna föreläsningssalarna i Zagreb och Sarajevo. Varje år väljer hundratals unga på Balkan att studera svenska och skandinaviska språk. Det handlar om mycket mer än bara grammatik – det är en dörröppnare till en växande arbetsmarknad, en intellektuell utmaning och en levande, mänsklig bro till Norden.
Under de höga träden på Studentski trg, mitt i Belgrads bultande hjärta, blandas ljudet av spårvagnar med studenters sorlande röster. Här, vid Filološki fakultet u Beogradu, pågår dagligen ett samtal som vid en första anblick kan verka främmande under den varma balkansolen. Unga serber diskuterar nyanserna i svensk konjunktiv, analyserar Karin Boyes poesi och debatterar det svåröversatta begreppet "lagom".
De är en del av en diskret men stark strömning som sträcker sig över hela sydöstra Europa. I Belgrad, Zagreb och Sarajevo väljer hundratals universitetsstudenter varje år att ägna sina ungdomsår åt att behärska språken från de kalla länderna i norr. Det som en gång började som en nischad akademisk disciplin har utvecklats till en av de mest eftertraktade humanistiska utbildningarna i regionen – en biljett till en globaliserad arbetsmarknad och en levande länk mellan Norden och Balkan.
Pionjärerna på Studentski trg
Historien om de nordiska språken på Balkan sträcker sig längre bakåt än vad många tror. För att förstå dess rötter måste vi söka oss till efterkrigstiden, en epok då dåvarande Jugoslavien balanserade mellan öst och väst. Det fanns ett genuint intresse för den skandinaviska samhällsmodellen, litteraturen och det progressiva tänkandet.
I Belgrad etablerades den skandinavistiska banan tidigt. Det som idag är Katedra za skandinavistiku vid Belgrads universitet grundades under det sena 1970-talet och har under decennier fungerat som det intellektuella navet för nordiska studier i regionen. Från början handlade det om att göra giganter som August Strindberg, Henrik Ibsen och Hans Christian Andersen tillgängliga på det lokala språket.
Idag har denna historiska grund förvandlats till en modern, dynamisk institution. Utbildningen handlar inte längre bara om att nöta glosor, utan om att förstå de underliggande samhällsstrukturer som format det moderna Skandinavien. Studenterna analyserar välfärdsstatens framväxt, nordisk samtidslitteratur och könsroller. Att kliva in i institutionens bibliotek på Studentski trg är som att förflyttas till ett svenskt stadsbibliotek, fyllt av allt från klassiska romaner till färska fackböcker om nordisk design och miljöpolitik.
Nyskapande metoder och film i Zagreb
Längre västerut, vid Filozofski fakultet u Zagrebu som hör till Sveučilište u Zagrebu (Zagrebs universitet), har man valt en delvis annan, mycket modern profil. Här har skandinavistiken tagit steget fullt ut i det samtida medielandskapet under ledning av erfarna akademiker som professor Goranka Antunović. Vid institutionen har man förstått att språkinlärning i det tjugoförsta århundradet kräver nya verktyg.
Ett av de mest populära inslagen i Zagrebs utbildning är kursen Skandinavski film (skandinavisk film). Genom att analysera allt från Ingmar Bergmans existentiella dramatik till modern nordisk noir och Dogma-rörelsen får studenterna en djupare förståelse för det nordiska kynnet. Filmen blir en pedagogisk genväg till språket, kulturen och de sociala koderna.
Men det stannar inte vid kulturanalys. Utbildningen i Zagreb lägger stor vikt vid yrkesförberedande moment. Genom kurser som Prevoditeljski praktikum (översättningspraktik) kastas studenter som Sara Profeta och Miro Frakić rakt in i verkligheten. Här får de översätta allt från juridiska kontrakt och EU-dokument till modern skönlitteratur och tekniska manualer. Det handlar om att avmystifiera översättaryrket och förbereda studenterna för en marknad där precision och kulturell fingertoppskänsla är avgörande.
Litteraturvetenskapen och lingvistiken möter här den praktiska verkligheten. Studenterna får lära sig att navigera mellan två mycket olika språksystem. Intressant nog delar de sydslaviska språken och svenskan en sällsynt språklig egenskap: tonaccenten. Att lära sig skillnaden mellan svenskans akuta och grava accent (som i "anden" som fågel eller andeväsen) underlättas faktiskt av jag att studenterna redan är vana vid de komplexa tonfallsmönstren i sina egna modersmål, även om det svenska "sj"-ljudet fortfarande kan orsaka en hel del huvudbry under uttalsövningarna.
Sarajevos personliga kopplingar
I Bosnien och Hercegovina, vid Filozofski fakultet u Sarajevu som är en del av University of Sarajevo (UNSA), har intresset för svenskan en annan, ofta mer personlig botten. Kopplingen mellan Bosnien och Sverige är djup och präglad av den moderna historien. Den stora bosniska diasporan i Sverige – som flydde kriget under 1990-talet och idag utgör en välintegrerad del av det svenska samhället – har skapat tusentals osynliga trådar mellan länderna.
I Sarajevo möter man ofta studenter som har släktingar i Göteborg, Malmö eller Stockholm, eller som själva tillbringat sina tidiga barndomsår i Sverige innan familjen återvände. För dem handlar studierna vid UNSA om att återknyta kontakten med ett språk de kanske har hört i hemmet under uppväxten, men som de nu vill behärska på en professionell, akademisk nivå.
Men institutionen lockar också studenter helt utan familjekopplingar – unga människor som ser Norden som en symbol för stabilitet, social rättvisa och grön innovation. I en stad präglad av sin komplexa historia blir de skandinaviska språken en väg framåt, ett sätt att blicka mot norra Europa med friska, professionella ögon.
Från föreläsningssalen till arbetsmarknaden
Den stora frågan för varje humaniststudent är förstås: vad händer efter examen? Förr var vägen till facket som bibliotekarie, forskare eller renodlad skönlitterär översättare den givna banan. Idag ser verkligheten helt annorlunda ut. Det råder en skriande efterfrågan på skandinavisktalande arbetskraft i regionen.
Många stora nordiska företag har etablerat sig på Balkan, och städer som Belgrad, Zagreb och Sarajevo har blivit regionala hubbar för IT-tjänster, outsourcing, kundsupport och affärsutveckling. Att tala flytande svenska, norska eller danska i kombination med lokal kännedom gör dessa ungdomar extremt konkurrenskraftiga. Många rekryteras direkt från universitetet till internationella bolag, ambassader, handelskammare eller ideella organisationer.
För studenterna blir de tillämpade kurserna och den praktiska erfarenheten den avgörande bryggan ut i arbetslivet. Det är där de inser att deras kunskaper i ett litet germanskt språk i Europas utkant faktiskt är en hårdvaluta på hemplan.
När eftermiddagssolen börjar sjunka över floderna Sava och Donau i Belgrad, eller över de omgivande bergen i Sarajevo, sitter studenterna kvar på kaféerna runt universiteten. De pluggar glosor, skrattar åt de svårfångade svenska vokalerna och planerar för framtida utbytesterminer i Uppsala, Zagreb eller Oslo. De studerar kanske ett språk som talas av drygt tio miljoner människor i norr, men här, på Balkan, bygger de en bro som gör deras egen värld betydligt större.
