Sista nomaden på floden Sava: Bekim Sejranovićs rastlösa resa mellan Oslo och Balkan

I maj 2020 tystnade en av de mest särpräglade rösterna i den moderna litteraturen mellan Norden och Balkan. Bekim Sejranović avled i Banja Luka, endast 48 år gammal. Han lämnade efter sig ett djupt sörjt författarskap och en tom stol på de kaféer i Oslo, Rijeka och Brčko där han under decennier skrivit fram sina berättelser. Sejranović var inte bara en författare som skildrade migration; han förkroppsligade den. Han var översättaren som gav Balkanläsarna Kjell Askildsens minimalistiska prosa, och författaren som visade norska läsare hur det känns att leva med fötterna i två helt olika världar.

Idag, när frågor om identitet, tillhörighet och gränser är mer brännande än någonsin, framstår hans texter som profetiska. De bär på en rastlöshet som är smärtsamt universell, men också djupt förankrad i den specifika erfarenheten av att fly undan ett sönderfallande Jugoslavien och landa i ett kyligt, välordnat Norge.

Nomadlivet mellan Oslo och Balkan

Bekim Sejranović föddes 1972 i Brčko i norra Bosnien, i det flodlandskap som senare skulle spela en så central roll i hans böcker. Han flyttade till kroatiska Rijeka för att studera sjöfart, men kriget på nittiotalet tvingade honom på flykt. År 1993 kom han till Norge.

Kontrasten kunde knappast ha varit större. Från det intensiva, stundtals kaotiska livet vid Adriatiska havet och floden Sava hamnade han i ett tyst Oslo. Det var här, i det han kallade "det stora öde landskapet", som han började skriva på allvar. Han studerade sydslaviska språk och litteratur vid universitetet i Oslo (Universitetet i Oslo), där han senare också undervisade.

Hans debutroman Nigdje, niotkuda (2008), vars titel kan översättas till "Ingenstans, från ingenstans", blev ett litterärt genombrott. Romanen är en vindlande, stundtals djupt ironisk och stundtals melankolisk skildring av att leva i exil. Huvudpersonen rör sig mellan ett flyktingcenter i Norge, barndomens Bosnien och studietiden i Rijeka. Sejranović lyckades fånga den specifika känsla av alienation som drabbar den som har lämnat sitt hemland men aldrig riktigt lyckas skriva in sig i det nya. Man blir, som han själv uttryckte det, en permanent nomad – för mycket utlänning i Norge, och för mycket norrman när man återvänder till Balkan.

Översättaren som byggde litterära broar

Parallellt med sitt eget skrivande utförde Bekim Sejranović en kulturgärning som översättare. Han fungerade som en levande litterär förmedlare mellan de skandinaviska språken och sitt modersmål. Det var genom hans känsliga översättningar som författare som Jostein Gaarder, Frode Grytten och Ingvar Ambjørnsen nådde en stor publik på Balkan.

Särskilt betydelsefull var hans översättning av Kjell Askildsens noveller, samlade under den bosniska titeln Veliki pusti krajolik (Ett stort öde landskap). Askildsens ordknappa, underkylda realism hittade genom Sejranovićs språkkänsla en perfekt ton på de sydslaviska språken. Det var som om den norska melankolin fann en oväntad klangbotten i den Balkannostalgi som Sejranović själv bar på. Han visade att litteratur inte bara handlar om att flytta ord från ett språk till ett annat, utan om att översätta livskänslor och stämningar över geografiska och kulturella klyftor.

Floden Sava och Huckleberry Finn-drömmen

Om Oslo representerade det intellektuella arbetet och exilens tystnad, så representerade floden Sava barndomens frihet och det flytande livet. I romanen Tvoj sin Huckleberry Finn ("Din son Huckleberry Finn", 2015) smälter dessa världar samman i en av hans mest älskade berättelser.

Boken handlar om en hemmabyggd träbåt vid namn Chinook och en resa längs floden Sava, som flyter förbi hans barndoms Brčko. Inspirerad av Mark Twains klassiska äventyr skildrar Sejranović en resa som är lika mycket en yttre flodfärd som en inre rannsakning. Sava är en flod som bär på historia; den utgör gränsen mellan olika länder och kulturer på Balkan, men i romanen blir den framför allt en symbol för det gränslösa.

Att resa på floden är att befinna sig i ett ständigt mellanförskap. Ombord på Chinook försöker karaktärerna fly från sina förflutna, sina missbruk och sina komplicerade fäder. Det är a vacker, rå och humoristisk skildring av sökandet efter en fristad, där flodens långsamma rytm kontrasteras mot karaktärernas inre stormar. Båten blir en mikrokosm av författarens eget liv: bräcklig, ständigt i rörelse och driven av en vägran att kasta ankar.

Det litterära eftermälet efter den sista nomaden

Hans sista stora verk, Dnevnik jednog nomada ("En nomads dagbok", 2017), var en hybrid mellan dagbok, reseskildring och litterär essä. Här möter vi författaren som reser mellan Oslo, Ljubljana, Zagreb och Banja Luka. Det är en självutlämnande text om att försöka kombinera livet som pappa med ett rotlöst konstnärskap, om att ständigt packa böcker i flyttlådor och om den fysiska och psykiska trötthet som det ständiga resandet medför.

När Bekim Sejranović gick bort under våren 2020 utlöste det en våg av sorg över hela det litterära Balkan och i Norge. Litteraturforskare, som Ali Hasanović och Vedad Spahić vid universitetet i Tuzla (Universitetet i Tuzla), har i efterhand pekat på hur Sejranovićs verk omdefinierade den postjugoslaviska migrationslitteraturen. Genom att vägra att skriva ur ett renodlat offerperspektiv, och istället omfamna nomadismen som ett medvetet konstnärligt och existentiellt val, gav han röst åt en hel generation av transnationella människor.

Idag minns vi honom inte som en författare som förlorade sitt hem, utan som en som skapade ett nytt hem i språket – på båda sidor av Nordsjön. Hans böcker fortsätter att översättas och läsas, och för varje ny läsare fortsätter träbåten Chinook sin resa nedför floden Sava, mot det stora, öppna havet.

Fakta

Bekim Sejranović (1972–2020)

Bakgrund: Född i Brčko i Bosnien och Hercegovina, flyttade senare till Rijeka i Kroatien och kom till Norge som flyktning 1993.

Utbildning: Magisterexamen i sydslaviska språk och litteratur från universitetet i Oslo (Universitetet i Oslo).

Bibliografi i urval:

• Nigdje, niotkuda (2008)
• Ljepši kraj (2010)
• Sandale (2013)
• Tvoj sin Huckleberry Finn (2015)
• Dnevnik jednog nomada (2017)

Översättargärning: Introducerade bland andra Kjell Askildsen, Frode Grytten och Jostein Gaarder för den sydslaviska publiken.