Music Technopolis låter Aten växla mellan kretensisk lyra och punk

Sätt Grigoris Samolis och Mora sti Fotia efter varandra på en spellista. Stråkklangen och den kretensiska sången hos den ene, elgitarrerna och rockens framåtrörelse hos de andra. Lägg sedan till Skiadareses, vars humor gör själva sättet att sjunga till en del av berättelsen. Släktskapet ligger inte i instrumenten.

Den spännvidden gör Music Technopolis till en användbar plats att börja lyssna. Konsertseriens program rör sig mellan traditionella uttryck, indie, punk, rock och populärmusik. Det är inte ett försök att pressa samman allt till en gemensam grekisk stil. Snarare får olikheterna höras, med olika artister och publikgemenskaper under samma programnamn.

Ett gasverk med plats för olika ljud

Technopolis ligger på 100 Pireos i Gazi i Aten. Det tidigare gasverkets tegelbyggnader, skorstenar och industriella konstruktioner ger kulturområdet en tydlig fysisk karaktär. Här finns en annan inramning än konserthusets salong: ett sammanhängande område där byggnader och öppna ytor tillsammans bildar konsertmiljön.

I Music Technopolis möts grekiska och internationella musikaliska uttryck. Men det är värt att dröja vid de grekiska namnen, också när de är obekanta. Att känna igen en genre är inte samma sak som att känna dess lokala språk. Punkens gitarrer kan vara välbekanta samtidigt som sångens betoningar fungerar annorlunda. En traditionell stråkmelodi kan vara främmande för örat men ha en rytm som är lätt att följa.

Grigoris Samolis, Skiadareses, Mora sti Fotia och Apon fungerar här som lyssningsvägar genom seriens bredd, inte som en kalender över kommande spelningar. De visar också varför beteckningen grekisk musik säger ganska lite innan man börjar skilja mellan uttrycken.

Grigoris Samolis och lyrans driv

Hos Grigoris Samolis är den kretensiska lyran central. Det lilla stråkinstrumentet hålls upprätt och har en koncentrerad, genomträngande klang. Det kan bära både melodins utsmyckningar och ett tydligt rytmiskt tryck. Lyssna på hur fraserna hakar i varandra snarare än att vänta på en poplåts stora refräng.

I kretensisk musik samspelar lyran ofta med laouto, ett långhalsat lutinstrument som ger rytmisk stadga och harmoniskt stöd. Instrumenten har olika uppgifter, men energin uppstår mellan dem: stråkens rörlighet mot det plockade kompet. Sången lägger ytterligare en linje över samspelet, med utdragna toner, ornament och betoningar som inte följer svensk vistradition.

Musiken hör också ihop med dans och social samvaro. I den kretensiska traditionen finns mantinader, korta rimmade verser som kan uttrycka kärlek, sorg, skämt eller en träffsäker kommentar. Det betyder inte att varje sång hos Samolis ska förstås som improviserad, eller att varje konsert blir en byfest. Däremot hjälper det att känna till en musikvärld där texten och kontakten med de närvarande har stor betydelse.

När traditionen flyttar till en större konsertscen förändras förhållandet mellan musiker och publik. Förstärkning och scenriktning sätter andra ramar än en sammankomst där musiken omger dansen. Men lyssna efter det som består: melodins upprepningar, rytmens uthållighet och sångfraser som lämnar utrymme för igenkänning. Hos Samolis är traditionen ett sätt att spela och sjunga i nutid, inte bara en repertoar att bevara.

Skiadareses låter humorn styra sången

Med Skiadareses byter lyssnandet fokus. Duons satiriska indie bygger inte bara på melodier och arrangemang, utan på tonfall. Det vardagliga, det överdrivna och det känslomässigt laddade får ligga nära varandra. En sångfras kan vara både uppriktig och medvetet teatralisk.

För den som inte kan grekiska går en del av humorn förlorad. Ordval, dubbeltydigheter och skiftningar mellan vardagligt och högtidligt språk låter sig inte läsas av ur ett ansiktsuttryck. Just därför är det klokt att inte nöja sig med etiketten humoristisk musik. Den säger inget om vem som driver med vem, eller om skämtet egentligen är riktat mot berättarjaget självt.

Börja gärna med ett liveframträdande. Följ samspelet mellan rösterna, pauserna och hur en rad levereras. Lyssna sedan på samma låt utan bilden. Då blir det tydligare hur mycket av uttrycket som sitter i sången och hur mycket som kommer från scenframtoningen. En textöversättning kan öppna ytterligare ett lager, även om den sällan återger hela tajmningen.

Det är också kontrasten till Samolis som gör Skiadareses intressanta i sammanhanget. Båda ger rösten en bärande roll, men med olika medel. Där den kretensiska sången arbetar med melodiska utsmyckningar och traditionens fraser kan indiens uttryck ligga i att låta avsiktligt rakt, torrt eller skevt.

Mora sti Fotia mellan punk och rock

Mora sti Fotia ger konsertserien ett annat elektriskt tryck. Bandets musik rör sig mellan punk och rock, med melodier och ett rytmiskt driv som gör en alltför snäv genreetikett otillräcklig. Punk är en användbar ingång till energin, men inte en fullständig beskrivning av låtarna.

Börja med Oneiroopolos, vars titel ungefär betyder drömmaren. Den är en konkret väg in i bandets låtvärld. Lyssna på förhållandet mellan sångfrasen och kompet: hur orden sitter i rytmen, var en fras pressas fram och var melodin får ta plats. Grekiskan är inte en dekor ovanpå ett internationellt rocksound. Dess stavelser och betoningar är en del av hur musiken rör sig.

Här blir skillnaden mot Samolis tydlig utan att behöva göras till en motsättning mellan gammalt och nytt. Lyrans ornament och rockgitarrens anslag skapar olika klangvärldar, men båda kan bygga intensitet genom upprepning. Den ena musiken är inte mer samtida bara för att den är elektrisk.

Mora sti Fotia påminner dessutom om att musik på ett språk man inte förstår inte behöver börja som en översättningsövning. Börja med ljudet och formen. Gå vidare till texten när låten har väckt en fråga.

Laïko är inte ett annat ord för folkmusik

För att förstå bredden i Music Technopolis behövs också laïko. Begreppet används om en grekisk folkligt förankrad populärmusik, ofta med starkt fokus på sångaren, melodin och känslomässig direkthet. Det är inte samma sak som regional folkmusik, och därmed inte en annan etikett för det Samolis gör.

Bouzoukin är en viktig klang i laïkos historia, men genren kan inte definieras genom ett enda instrument. Kärlek, saknad och separation har stor plats i repertoaren, liksom en sångstil där betoning och frasering bär mycket av uttrycket. I nutida produktioner kan detta möta programmerade rytmer och popens ljudbild utan att gränserna blir självklara.

Giorgos Mazonakis är en relevant referens för laïko inom seriens musikaliska landskap. Apon öppnar i sin tur för att lyssna på gränslandet mot dagens grekiska pop. Här är det mer givande att fråga vad en enskild låt gör än att placera hela artisten i ett fack: hur är refrängen byggd, vilken roll har rytmen och var hörs sångens släktskap med andra grekiska uttryck?

Det är den sortens uppmärksamhet Music Technopolis belönar. Gå från lyrans stråkfraser till Skiadareses tonfall, vidare till Mora sti Fotias gitarrer och så till popens produktioner. Då framträder inte ett enda sound för Aten, utan flera musikaliska samtal som pågår i samma stad.