Mellan minareter och bergstoppar – så blev Sarajevo kontrasternas weekendfavorit

Doften av nymalt kaffe blandas med röken från grillar där tunna bröd fylls med ćevapi. Det är förmiddag i Baščaršija, Sarajevos gamla ottomanska stadsdel, där kullerstenen slipats blank av fötter under århundraden. Men det som verkligen definierar Bosnien och Hercegovinas huvudstad är inte bara den historiska stadskärnan. Det är vad som händer när man lyfter blicken. Vart man än vänder sig i staden möts man av gröna, branta bergsväggar som ramar in dalgången där floden Miljacka flyter fram.

Få europeiska städer erbjuder samma omedelbara närhet till vild natur. På tjugo minuter kan du förflytta dig från ett sorlande torg till tysta tallskogar och alpina toppar.

Linbanan till Trebević

Det enklaste sättet att byta stadspuls mot bergsnatur är att ta kabinbanan direkt från de gamla kvarteren. På bara några minuter tystnar stadens brus när gondolerna svävar upp mot berget Trebević. Detta var en av de centrala platserna under vinter-OS 1984, och här finns fortfarande ruinerna av den berömda bobsleigh- och rodelbanan kvar. Idag har betongkonstruktionen tagits över av graffiti och mossa, och banan har förvandlats till ett populärt promenadstråk och ett levande konstverk mitt i skogen.

Trebević erbjuder spektakulära panoramavyer över Sarajevos takåsar, moskéer och kyrktorn. Här uppe möts man av vandrare, löpare och familjer som söker den svala bergsluften, särskilt under sommarens varmaste månader.

Bjelašnica – de karga höjdernas berg

För den som söker en mer alpin utmaning ligger berget Bjelašnica bara tjugo minuter sydväst om Sarajevo, direkt granne med berget Igman. Bjelašnica är den högsta av Sarajevos olympiska toppar och reser sig 2 067 meter över havet.

Berget karaktäriseras av dramatiska kontraster. Dess lägre delar är tätt skogbevuxna, men runt 1 500 meters höjd passerar man trädgränsen. Där tar ett kargt, nästan månlika landskap vid. Lokala bergsklubbar underhåller ett stort nätverk av vandringsleder som leder upp till de kala topparna. Under vintern förvandlas Bjelašnica till ett av landets mest populära skidområden, men under sommar och höst är det vandringsskorna som gäller för att utforska de vindpiskade höjderna.

Jahorina och Igman: Olympiska spår och tallskogar

Strax öster om Trebević ligger Jahorina, det näst högsta berget runt Sarajevo med sina 1 913 meter. Precis som de andra bergen bär Jahorina på ett starkt olympiskt arv, och idag är det en modern skidanläggning med över 40 kilometer pister. Under den snöfria delen av året erbjuder berget en fantastisk inramning för vandring. Skidliftarna, som tar besökare upp till 1 894 meters höjd, bjuder på milsvida utsikter mot Sarajevo. Jahorinas sluttningar är klädda i ståtliga tallskogar upp till 1 500 meter, där skogen tunnas ut och ersätts av den karaktäristiska lågväxande alpina tallen klek.

På andra sidan staden hittar vi Igman, som med sina 1 502 meter vid Crni vrh är det lägsta av Sarajevobergen. Igman gränsar till Bjelašnica och förorten Ilidža, där källorna vid Vrelo Bosne skapar ett grönskande parkområde där floden Bosna tar sin början. Under OS 1984 stod Igman i centrum för de nordiska grenarna; backhoppningsbackarna i Malo Polje och längdskidspåren i Veliko Polje lockade världseliten. Även om spåren och anläggningarna på Igman fortfarande bär synliga spår och ärr från kriget på 1990-talet, har naturen långsamt börjat återta områdena, och berget är idag återigen en fristad för friluftsliv.

Maten som återhämtning i staden

Efter en dag på berget dras man naturligt tillbaka till dalgången och Sarajevos rika matkultur. Det bosniska köket är som gjort för att fylla på depåerna efter fysisk aktivitet.

I de gamla hantverkskvarteren hittar man traditionella restauranger som serverar långkok som bosansk lonac (en mustig kött- och grönsaksgryta) eller fyllda grönsaker som sogan-dolma. Men allra mest förknippas staden med sin ćevapi – grillade färsjärpar som serveras i nybakt somun-bröd med kajmak och hackad lök. För den som vill ha något snabbt och mättande är burek, den frasiga pajen fylld med kött, ett självklart val.

Att avsluta dagen i Sarajevo kräver då tid. Den bosniska kaffekulturen är inte till för att skyndas på. Kaffet serveras i traditionella kopparkannor, džezva, tillsammans med en bit turkish delight (rahat lokum) och ett glas vatten. Det är en ritual som bäst avnjuts på ett av stadens många utomhuskaféer, medan skuggorna långsamt förlängs över de omgivande bergen.

Fakta

SARAJEVSKA BERG I KORTHET

• Bjelašnica: Sarajevos högsta olympiska berg (2 067 m). Beläget 20 minuter sydväst om staden, känt för vandring och vintertid utförsåkning.
• Jahorina: Det näst högsta berget (1 913 m) med liftar upp till 1 894 meter och över 40 kilometer skidpister samt vandringsleder.
• Trebević: Reser sig strax intill staden och nås bekvämt via kabinbana från de gamla kvarteren. Här finns den gamla olympiska rodelbanan.
• Igman: Sarajevos lägsta berg (1 502 m) med de olympiska hoppbackarna i Malo Polje och spår för längdskidåkning i Veliko Polje.