Hovslag över höglandet: Möte med de vilda hästarna på Kruzi-platån

Morgonluften över Kruzi-platån är skarp och bär med sig en doft av torr timjan och kall sten. Här, på drygt 1 200 meters höjd under berget Cincars karga kalkstenstoppar i västra Bosnien och Hercegovina, tycks horisonten oändlig. Det är ett landskap format av karst och vind, där tystnaden bara bryts av vindens jämna dån och det dova, rytmiska ljudet av hovar mot den steniga jorden.

Att plötsligt stå öga mot öga med en hjord på femtio hästar som rör sig fritt över de öppna vidderna är en närmast overklig upplevelse i det moderna Europa. Fuxar, skäckar och skimlar rör sig med en självklar värdighet över de böljande kullarna, till synes opåverkade av människors närvaro men ständigt vaksamma. Detta är inte inhägnade djur i ett reservat; de lever helt på sina egna villkor i ett av kontinentens sista stora, sammanhängande bergslandskap.

Mötet på högslätten: Det unika naturfenomenet på Kruzi-platån

Denna unika population av vilda hästar, som ofta kallas Livnos vilda hästar efter den närbelägna staden, har en historia som sträcker sig drygt femtio år tillbaka i tiden. De är inte vilda i strikt biologisk mening – som den asiatiska Przewalskis häst – utan förvildade tamhästar. Under 1970-talet genomgick det lokala jordbruket i regionen Hercegbosanska županija en snabb mekanisering. Traktorer ersatte den traditionella dragkraften, och många lantbrukare i byarna runt berget Krug planina hade varken råd eller praktisk möjlighet att hålla sina arbetshästar över vintern.

I stället för ått skicka djuren till slakt valde många att släppa dem fria på högslätten. Naturen tog snabbt över. Under fem decennier har hästarna genomgock en anmärkningsvärd anpassning till det hårda alpina klimatet. De har utvecklat hårdare hovar för att klara den vassa kalkstenen, tätare och mer isolerande vinterpäls samt en strikt social hierarki. Idag är flocken uppdelad i several mindre stohjordar, som var och en leds av en dominant hingst vars främsta uppgift är att skydda gruppen mot rovdjur som varg. De har överlevt både stränga vintrar med djup snö och 1990-talets krigshärjningar.

Ekoturism som räddning: Lokala guider visar vägen

Länge var hästarna på Cincar en lokal angelägenhet, känd främst av herdar och vandrare. Men i takt med att hjorden växte ökade också utmaningarna. Utan naturliga fiender förutom vargen sköt populationen i höjden, vilket ledde till foderbrist under de kallaste månaderna. Hästarna sökte sig då ofta ner mot vägarna vid bergspasset Borova Glava för att slicka i sig det vägsalt som spreds mot halkan, vilket resulterade i svåra trafikolyckor.

Räddningen kom genom lokalt engagemang. Medlemmarna i miljöorganisationen Borova Glava mountaineering and ecological society (Planinarsko-ekološko društvo Borova Glava) insåg att situationen krävde aktiva insatser. De började köra upp tonvis med hö och placera ut stora saltstenar vid skyddade foderplatser långt upp på berget för att hålla hästarna borta från vägarna under vintern. De byggde också enkla vattenhoar för att säkra djurens vattenförsörjning under de torra sommarmånaderna.

Detta arbete lade grunden för en ny form av ekoturism i regionen. Genom avt erbjuda guidade turer i specialutrustade fyrhjulsdrivna fordon har lokala entreprenörer skapat en verksamhet som både finansierar skyddet av hästarna och ger arbete åt unga människor i Livno-området. För resenärer som söker naturnära och autentiska upplevelser långt borta från massturismens upptrampade stigar har mötet med Cincars hästar blivit ett starkt dragplåster. Turismen sker på hästarnas villkor – besökarna rör sig tyst till fots under ledning av guider som kan läsa av djurens kroppsspråk och hålla ett säkert, respektfullt avstånd.

Vetenskaplig räddningsplan: Det nya samarbetet med Splits universitet

Att förvalta en växande population av stora växtätare kräver dock mer än bara ideellt arbete. Under de senaste åren har behovet av en långsiktig, vetenskapligt förankrad strategi blivit allt tydligare. Ett avgörande steg togs nyligen när myndigheterna i Hercegbosanska županija inledde ett officiellt samarbete med Sveučilište u Splitu (Splits universitet) i Kroatien.

Initiativet drivs på regional nivå av bland andra kantonens premiärminister Ivan Vukadin och ministern för jordbruk, vatten och skogsbruk Božo Perić. Genom avtalet med universitetet, där rektor Dragan Ljutić spelar en central roll, ska akademiska experter hjälpa till att kartlägga hästarnas genetiska status, övervaka deras hälsotillstånd och studera hur det intensiva betet påverkar den känsliga alpina floran på Kruzi-platån. Det handlar om att hitta en vetenskaplig balanspunkt där hästarnas överlevnad säkras utan att områdets biologiska mångfald utarmas, samt att ge regionen verktyg för att reglera turistströmmarna på ett hälbart sätt.

Balansen på berget: Utmaningarna mellan vilda hjordar och lokala lantbrukare

Trots de positiva framstegen är livet på berget en ständig balansakt. Kruzi-platån är inte ett tomt vildmarksområde, utan en viktig resurs för det lokala lantbruket. Under sommarhalvåret släpper lokala herdar sina får och kor på sommarbete på samma marker som de vilda hästarna nyttjar. Det är mjölken från dessa betesdjur, mättad med aromatiska bergstry och timjan, som ligger till grund för den berömda livanjski sir – en prisbelönt hårdost med lång tradition i Livno-regionen.

När resurserna blir knappa, särskilt under torra perioder, kan det uppstå konflikter om betesmarker och vattenkällor. Hästarna, med sin storlek och styrka, tenderar att dominera de naturliga vattenhålen, vilket kan lämna böndernas boskap utan vatten. Det pågående samarbetet mellan miljöorganisationer, forskare och de lokala lantbrukarna syftar till att lösa dessa intressekonflikter. Genom att restaurera gamla vattenreservoarer och anlägga separata vattenhål för vilda och tama djur hoppas man kunna säkra samexistensen.

Många lantbrukare har dessutom upptäckt att hästturismen ger synergieffekter; besökare som lockas till berget för att se hästarna stannar ofta till i gårdarna för att köpa med sig den lokala osten hem, vilket skapar en direkt ekonomisk vinning för hela lokalsamhället.

Att besöka Cincar är en påminnelse om vad Europa en gång var – ett landskap där gränserna mellan kultur och vildmark är flytande, och där djuren har återtagit sin plats under himlen. Genom att kombinera lokal stolthet, vetenskaplig expertis och varsam ekoturism visar Livno att framtiden för regionens vilda arv ligger i att lära sig att leva sida vid sida med den.

Fakta