Havets eremit återvänder: Sensationella möten med den sällsynta munkälen i Kroatien

Under ytan i det kristallklara vattnet utanför Istriens klippor rör sig en skugga som forskare länge trodde var förlorad för alltid. Med sin robusta kropp, runda huvud och nyfikna men skygga blick är medelhavsmunkälen en närmast mytomspunnen varelse längs den adriatiska kusten. För generationer av lokala fiskare var den känd som "morski čovik" – havsmannen. Men under andra halvan av 1900-talet tystnade berättelserna. Efter decennier av jakt, utbyggd turism och förstörda livsmiljöer förklarades arten i princip regionalt utdöd i kroatiska vatten.

Nu har den tysta kusten återigen fått besök. Under de senaste åren har verifierade observationer av den sällsynta sälen gjorts på flera platser i Kroatien, bland annat i naturreservatet Kap Kamenjak vid Istriens sydspets, inte långt från hamnstaden Pula, samt runt de skyddade öarna i Kvarnerbukten.

Havsmannen som försvann – och kom tillbaka

Medelhavsmunkälen är i dag ett av världens absolut mest hotade marina däggdjur. Biologer uppskattar att det endast finns omkring 700 individer kvar i hela världen. De största kvarvarande populationerna lever i de svårtillgängliga klippskärgårdarna i Grekland och utanför nordvästra Afrikas kust.

Att individer nu återigen väljer att söka sig till de kroatiska öarna är en sensation för marinbiologer. Att arten återvänder är inte bara en seger för det enskilda djuret, utan ett starkt kvitto på att det långsiktiga skyddet av kustmiljöerna ger resultat. Det rena och klara vattnet som lockar miljontals nordiska semesterfirare varje år är också en förutsättning för att munkälen ska kunna etablera sig på nytt.

Ett kvitto på renare hav

Munkälar är extremt känsliga för mänsklig aktivitet. Till skillnad från många andra sälarter föder de sina ungar i skyddade havsgrottor med dolda ingångar under vattenytan. När stränderna exploateras och båttrafiken ökar blir dessa grottor obeboeliga. De senaste årens observationer visar att de kroatiska ansträngningarna för att skydda marina habitat, reglera båttrafik och bevara orörda klippkuster faktiskt gör skillnad.

Forskare betonar dock att det rör sig om en skör återkomst. De individer som siktas är ofta ensamma vandrare, och det är ännu för tidigt att tala om en permanent, reproducerande population i Adriatiska havet. Men varje observation är en viktig pusselbit för att förstå hur arten rör sig och hur vi kan underlätta dess återetablering.

Så agerar du vid ett möte

För den som semestrar i Istrien, kring Rovinj eller tar färjan ut till öar som Cres och Lošinj, finns i dag en liten men reell chans att få se en skymt av detta skygga djur. Skulle du ha turen att stöta på en munkäl under en simtur eller båtutflykt är det viktigt att visa största möjliga hänsyn.

Naturvårdsorganisationer betonar att man aldrig ska närma sig djuret aktivt. Om en säl befinner sig i en grotta ska man absolut inte gå in, eftersom det kan skrämma den så pass mycket att den överger sin tillflyktsort. Håll ett avstånd på minst 50 meter, stäng av båtmotorn och njut av det sällsynta ögonblicket i tystnad. Att skydda havsmannen är ett gemensamt ansvar – och en förutsättning för att Adriatiska havets bäst bevarade naturhemlighet ska kunna fortsätta att frodas.

Fakta

MEDELHAVSMUNKÄLEN (Monachus monachus)

• Status: Akut hotad. Världens mest sällsynta sälart.
• Utseende: Kan bli upp till 2,5 meter lång och väga närmare 300 kilo. Pälsen är mörkt grå eller brun med en ljusare buk.
• Namnet: Det kroatiska namnet "sredozemna medvjedica" betyder medelhavsbjörn, men lokalt kallas den ofta för "morski čovik" (havsmannen).
• Hot: Habitatförlust, exploatering av stränder, störningar från turism och kollisioner med båtar.