Gudagåvan från Hvar: Så räddades den sällsynta bogdanuša-druvan

När eftermiddagssolen sänker sig över Starigrad-slätten på den kroatiska ön Hvar färgas de torra kalkstensmurarna djupt guldgula. Doften av torkad salvia, rosmarin och varm jord ligger tung i luften. Här, på en av Adriatiska havets mest solfyllda öar, har vin odlats i mer än tvåtusen år. Men fram till nyligen var slättens mest unika skatt nära att gå förlorad.

I decennier har Hvars vinrykte burits upp av plavac mali – den kraftfulla, mörka och alkoholstarka rödvinsdruvan som trivs på de branta, solstekta sydsluttningarna. Men på slättlandet i norr, där svalare vindar sveper in från havet, döljer sig en helt annan vintradition. Här växer bogdanuša, en ljus och krispig grön druva vars namn ordagrant betyder ”en gåva från Gud”. Efter år av glömska har en ny generation lokala vinmakare bestämt sig för att ge denna historiska druva den plats den förtjänar.

Grekernas arv på Starigrad-slätten

För att förstå bogdanuša måste man förstå Starigrad-slätten, eller Ager Pharensis som den kallades av romarna. På 300-talet f.Kr. seglade grekiska kolonisatörer från ön Paros in i Hvars djupa norra vik. De grundade staden Pharos (idag Stari Grad) och delade upp den intilliggande, bördiga slätten i ett strikt geometriskt mönster av rektangulära jordbruksskiften, avgränsade av torra stenväggar.

Detta landskap är idag ett av världens bäst bevarade exempel på antik grekisk markindelning och har förärats en plats på Unescos världsarvslista. De stenmurar som grekerna byggde för omkring tjugofyra sekler sedan står fortfarande kvar, och i samma jordar odlas än idag oliver och druvor.

Bogdanuša är intimt förknippad med denna plats. Enligt den lokala traditionen odlades druvan ursprungligen för att producera vin till kyrkliga högtider – därav namnet ”gudagåvan”. Den röda, kalkrika jorden på slätten, kombinerat med det skyddade men ändå luftiga mikroklimatet, visade sig vara perfekt för att ge druvan dess karaktärsdrag: en hög, naturlig syra och en uttalad mineralitet.

Hotet om utrotning och det nya gardet

Under det sena 1900-talet höll bogdanuša dock på att raderas från vinkartan. Under den jugoslaviska eran prioriterades storskalig produktion och kooperativ som värdesatte kvantitet framför kvalitet. Många gamla vingårdar övergavs när unga människor sökte sig från jordbruket till den växande turistindustrin vid kusten.

När det privata vinmakandet återuppstod under 1990-talet var det de kraftfulla röda vinerna som hamnade i strålkastarljuset. Bogdanuša förpassades ofta till att vara en anonym blanddruva i enkla, oxiderade husviner som serverades i karaff på lokala konobor (värdshus). Druvan ansågs för neutral och svår att tämja på egen hand.

Men vändningen kom när en ny generation vinmakare tog över familjegårdarna. De såg potentialen i det arv de höll på att förlora. De förstod att bogdanušas svaghet i den gamla skolan – dess känslighet för syre och dess subtila aromer – i själva verket var dess största styrka om den hanterades med modern källarteknik.

Genom att sänka skördeuttagen, skörda tidigare på morgonen för att behålla friskheten, och använda temperaturkontrollerad jäsning i rostfria ståltankar lyckades de unga vinmakarna frigöra druvans sanna karaktär.

En krispig motvikt i glaset

Resultatet är ett vin som känns förvånansvärt modernt. I glaset är bogdanuša ljust halmgult, ibland med nästan grönaktiga skiftningar. Doften är diskret men elegant, med inslag av gröna äpplen, citrus, vita blommor och en tydlig ton av de medelhavsörter som växer vilt runt vingårdarna.

Men det är i munnen som vinet verkligen vaknar till liv. Till skillnad från de tunga rödviner som Dalmatien är känt för, bjuder bogdanuša på en frisk och krispig upplevelse. Vinet är lätt och friskt, ett sällsynt lättillgängligt sydligt vin. Den bärande syran balanseras av en distinkt mineralitet och en subtil sälta i avslutet – en direkt hälsning från det adriatiska saltstänk som vinden bär med sig över Starigrad-slätten.

Vinet är som skapat för det lokala köket. Det skär vackert igenom fetman i grillad makrill eller sardiner, lyfter smaken hos färska musslor och bläckfisk, och fungerar utmärkt till den salta, lufttorkade skinkan pršut och unga fårostar.

Från lokal hemlighet till internationella vinlistor

Räddningen av bogdanuša handlar inte bara om nostalgi, utan också om att möta en förändrad global vinmarknad. Idag söker vinentusiaster och sommelierer över hela världen efter det unika och ursprungstypiska. Tröttheten på standardiserade chardonnayer och sauvignon blancs har öppnat dörren för lokala, autoktona druvsorter.

För den som uppskattar friska, mineraldrivna vita viner från regioner som Chablis eller Rías Baixas, erbjuder bogdanuša ett spännande och karaktärsfullt alternativ. Att vinet dessutom bär på en obruten historisk linje till de antika grekerna gör inte upplevelsen sämre.

På Hvar har druvan gått från att vara en hotad relik till att bli en stolthet som ritas in på vinkartorna bredvid de mest prestigefyllda röda etiketterna. Gudagåvan från Starigrad-slätten har inte bara överlevt – den har hittat hem till den moderna världen.

Fakta