Europa i ryggsäcken – som aldrig packas upp
När unga besökare strömmar till fästningen i Novi Sad fylls staden för några dagar av liv. Men bakom färgerna och festen döljer sig en djupare spänning. Den serbiske krönikören Teofil Pančić menar att den europeiska idén packas ner i ryggsäckarna igen så fort vardagen kommer – utan att lämna några bestående spår.
Under skydd av mörkret dök de plötsligt upp: vitmålade Z-symboler på Varadin-bron, längs kajen och på gatorna i stadsdelen Podgrađe under fästningen i Novi Sad. Dagen efter samlades en grupp människor på bron med en banderoll: ”EU go home! Serbia and Russia, that is our union”. Det lokala partiet SRS tog snabbt på sig aktionen.
Både målarfärgen och protesterna riktades mot den internationella atmosfären runt fästningen.
I en krönika för tidningen Vijesti reflekterar kulturjournalisten Teofil Pančić över dessa krockar i den serbiska vardagen. För honom blottar händelserna en märklig paradox. De nattliga målarna och de demonstrerande radikalerna agerar som om de fortfarande för ett krig – ett krig som de i själva verket redan har vunnit, även om de inte tycks förstå det själva.
Ett tillfälligt inslag
Pančić beskriver kontrasten mellan den tillfälliga europeiska känslan och den lokala politiska verkligheten. Under några sommardagar fylls området under fästningen av ungdomar från olika delar av Europa. Men idén om ett integrerat, europeiskt Serbien har svårt att slå rot.
Det är som om besökarna bär med sig Europa i sina ryggsäckar, men när vardagen kommer stoppar de ner det igen och reser hem med packningen ouppackad.
Det blir inget kvar på platsen som förändrar vardagen på sikt. Det som under några dygn flödar genom Novi Sads gator blir som ett tillfälligt skyltfönster för en tillvaro som resten av året knappt existerar i den lokala politiska debatten.
Kampen mot den tillfälliga glädjen
Trots att den internationella närvaron är både tillfällig och kommersiell väcker den starka reaktioner hos lokala radikala grupper. Pančić noterar ironiskt att deras tolerans för allt som avviker från dem själva är så låg att de inte ens verkar tåla några dagar av internationell prägel i staden.
Ändå bär dessa korta sommardagar på en inneboende kraft. Den glädje och det liv som under en kort tid präglar Novi Sads gator och fästningsområdet bär på en kontrast som de nattliga politiska budskapen har svårt att helt släcka ut.
