Det andra Bukarest: När stadens glömda villor blir kreativa fristäder

Den som vandrar genom de gamla kvarteren i Bukarest, en bit bort från de breda boulevarder som dikterades av Nicolae Ceaușescus stadsplanerare, möts snabbt av en påtaglig kontrast. Här, längs smala gator i Cartierul Armenesc eller runt Calea Victoriei, faller ljuset mjukt genom lövverken över en annan sorts arkitektur. Det är villor från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, byggda i en eklektisk blandning av fransk Belle Époque och traditionell nyrumänsk stil, med snirkliga gjutjärnsbalkonger, runda tornrum och tunga ekportar.

Många av dessa hus bär fortfarande djupa spår av decenniers glömska. Putsen flagnar, vildvin klättrar fritt över ornamenten och vissa fönster är igenspikade. Men bakom flera av de tunga dörrarna har någonting börjat hända. Ljudet av skrivmaskiner, lågmälda diskussioner, espressomaskiner och jazzmusik letar sig ut på gatan. En ny generation Bukarestbor har bestämt sig för att stadens förlorade kulturarv ska bli dess framtid.

Från ståtliga hem till juridiska återvändsgränder

För att förstå varför dessa arkitektoniska skatter lämnades att förfalla måste man blicka tillbaka på Rumäniens turbulenta 1900-talshistoria. Före andra världskriget kallades Bukarest ofta för "Österns Paris", en stad präglad av kosmopolitisk kultur och välbärgade familjer som lät uppföra extravaganta privatbostäder.

När kommunistpartiet tog makten efter kriget förändrades allt. Privat egendom nationaliserades och villorna beslagtogs. I stället för att hysa enstaka familjer delades de stora rummen upp för att rymma flera arbetarfamiljer, eller förvandlades till statliga kontor. Underhållet var minimalt och de ursprungliga detaljerna täcktes ofta över eller förstördes.

Efter revolutionen 1989, då Ceaușescu störtades, hamnade fastigheterna i en ny kris. En komplicerad juridisk process inleddes för att återlämna husen till sina ursprungliga ägare eller deras arvingar. Många processer drog ut på tiden i decennier, och under tiden stod husen tomma. Vissa köptes upp av spekulanter som lät dem förfalla med flit, i hopp om att byggnaderna skulle rasa så att den värdefulla marken i stadskärnan kunde säljas för moderna kontorsbyggen.

Att rädda en byggnad handlar inte bara om att bevara murstenar. Det handlar om att återge staden dess minne och skapa platser där människor faktiskt vill mötas.

Gräsrotsrörelsen som vägrar glömma

När myndigheterna inte agerade växte en stark gräsrotsrörelse fram. En av de mest tongivande aktörerna i denna rörelse är organisationen ARCEN (Asociația Română pentru Cultură, Educație și Normalitate). Under flera år har de arbetat med att kartlägga Bukarests historiska arv.

Genom projektet Catalog București har ARCEN och ett stort nätverk av volontärer inventerat tusentals historiska byggnader i stadsdelen. De har dokumenterat fasadernas skick, arkitektoniska detaljer och juridiska status. Syftet är att skapa ett offentligt register som gör det omöjligt för fastighetsägare att i hemlighet riva eller förvanska kulturminnesmärkta hus.

ARCEN har också arrangerat guidade stadsvandringar under ljumma sommarkvällar, där tusentals Bukarestbor har samlats för att lära sig om stadens historia. Genom att synliggöra villorna har de skapat en opinion mot rivningarna och väckt en stolthet hos den unga generationen.

Bokhandlar och kulturcenter i historisk miljö

Det mest konkreta resultatet av denna rörelse syns i hur villorna nu används. I stället för att bli exklusiva privatbostäder eller stängda kontor har de blivit offentliga rum.

Ett av de tidigaste och mest kända exemplen är Cărturești Verona. Bokhandelskedjan Cărturești har gjort sig känd för att etablera sina butiker i historiska miljöer. Vid gatan Strada Pictor Arthur Verona har de tagit över den anrika familjen Sturdzas gamla villa. Här har de restaurerat de gamla trägolven, bevarat stuckaturerna och fyllt rummen med böcker, designartiklar och ett kafé. På baksidan döljer sig en lummig trädgårdsoas som under sommarmånaderna fungerar som en av stadens mest populära mötesplatser.

Ett annat exempel på denna transformation är Rezidența Scena9 på Strada I.L. Caragiale. Denna vackra 1800-talsvilla ägs numera av en kulturstiftelse och har förvandlats till ett center för samtida konst, oberoende journalistik och tvärvetenskapliga projekt. Där det en gång fanns privata salonger visas nu utställningar av unga rumänska konstnärer, och i källaren hålls föreläsningar och filmvisningar.

Genom att kliva över tröskeln till dessa platser får besökaren en direktkontakt med Bukarests historia, samtidigt som man upplever stadens moderna, progressiva kulturliv. Det är en levande motrörelse till de anonyma köpcentra och kontorskomplex i glas som växt fram i stadens ytterkanter.

En kamp mot klockan och byråkratin

Att restaurera en kulturminnesmärkt villa i Bukarest är dock långt ifrån enkelt. Enligt uppgifter från Ordinul Arhitecților din România (Rumänska arkitektförbundet) är de byråkratiska processerna för att få bygglov och tillstånd för restaurering extremt långsamma och komplicerade. Det krävs ofta godkännande från flera olika instanser, vilket kan ta år.

Dessutom är de ekonomiska utmaningarna enorma. Att restaurera en gammal villa enligt konstens alla regler – med traditionella material och hantverksmetoder – kostar betydligt mer än att bygga nytt. För oberoende kulturaktörer och mindre entreprenörer krävs det stor uppfinningsrikedom, sponsring och ofta tusentals timmar av ideellt arbete för att få projekten att gå runt.

Trots svårigheterna fortsätter rörelsen att växa. För varje villa som räddas förändras attityden hos både invånare och beslutsfattare. Bukarest håller långsamt på att återupptäcka sin egen identitet, inte genom att radera det förflutna, utan genom att bjuda in det i samtiden.