De vilda druvornas återkomst: Så återtar Albanien sin förlorade vinhistoria

Det finns druvor som vägrar att hålla sig till prydliga rader. Långt upp i norra Albanien, i närheten av sjön Ulëz, klättrar den sällsynta druvan ceruja vilt längs stammar och grenar på gamla mullbärsträd. Den skördas bara vart tredje eller fjärde år, och det enda stället i världen där du kan dricka ett glas av detta svala, gyllengula vin är på Uka Farm, en biodynamisk vingård och restaurang strax utanför Tirana.

Här driver Flori Uka en rörelse som handlar om mycket mer än bara vintillverkning. Det är en räddningsaktion för ett förlorat kulturarv.

Monopolet som raderade historien

Albanien har en av Europas äldsta vintraditioner, men under den kommunistiska regimens diktatur raderades mångfalden nästan helt. Från 1950-talet och fram till regimens fall 1991 förbjöds privat vintillverkning. Staten dikterade villkoren: kooperativen fick i uppdrag att producera enorma volymer, men bara av två sorters vin – rött och vitt. De unika lokala druvsorterna, som odlats i generationer, lämnades att dö ut eller glömmas bort i gamla trädgårdar.

Idag upplever landet en dynamisk renässans. Ett trettiotal innovativa producenter har tagit på sig uppgiften att söka upp och återuppliva Albaniens dussintal inhemska druvor.

Från en enda vinstock till fyllda glas

I skuggan av den historiska staden Berats fästning ligger Çobo Winery. Här har familjen Çobo odlat vin sedan 1994, men historien sträcker sig betydligt längre tillbaka. Muharram Çobos förfäder var etablerade vinmakare, men belades med tillverkningsförbud under diktaturen.

Idag präglas källaren av experimentlusta. Genom småskaliga mikrofermenteringar på bara ett hundratal flaskor testar familjen sig fram för att förstå de lokala druvornas fulla potential. En av deras största framgångar är räddningen av Puls i Bardhë (vitt hjärta). Druvan återupplivades från en enda överlevande vinstock som hittades på den albanska landsbygden. Idag ger den ett friskt, karaktärsfullt vin med tydliga inslag av citrus och tanniner, som på vingården serveras tillsammans med lokala, salta Berat-oliver.

Çobo har också tagit sig an det mousserande hantverket. Deras flaskjästa Shendevere, gjord enligt den traditionella metoden, visar att de albanska druvorna kan producera viner med hög internationell potential.

Kampen mot importerade vanor

Trots framstegen möter de albanska vinmakarna fortfarande utmaningar, inte minst på hemmaplan. Efter decennier av isolering har utländska viner länge haft högre status bland landets konsumenter.

Flori Uka berättar att han möttes av stor skepsis när han först tog med sig vin från Uka Farm till lokala restauranger. Inställningen var att inhemskt vin skulle vara extremt billigt, och krögarna ville knappt betala två euro för en flaska.

Det har lett till en paradoxal situation där Albanien, med en befolkning på tre miljoner, importerar utländska viner till ett värde av närmare 50 miljoner euro varje år, främst från grannlandet Italien. Den egna inhemska produktionen ligger fortfarande på blygsamma en miljon flaskor per år.

Men attityderna håller på att vända. Genom att fokusera på ekologi, hantverk och de unika smakprofiler som bara finns i Albaniens mikroklimat, har producenter som Uka och Çobo börjat locka en helt ny publik. För mat- och vinintresserade resenärer som söker det genuina och ursprungstypiska har de vilda, klättrande druvorna i Albanien blivit en av Balkans mest spännande upptäckter.

Fakta