Stockholm · 18 november 2026

MÄNNISKOR · MUSIK & KULTUR

Goran Bregović till Stockholm – rockstjärnan som gjorde Balkan till världsmusik

Den 5 november står Goran Bregović på scen i Stockholm. För en publik är han mannen bakom Bijelo Dugme och ljudet av ett försvunnet Jugoslavien. För en annan är han kompositören som fyllde världens konserthus med blåsorkestrar, körsång och balkanska melodier. Men berättelsen om hans framgång handlar också om vem som äger musiken – och vad som händer när lokala traditioner blir en internationell succé.

Text: MOST Redaktion30 oktober 20264 min läsningRead in English
Lyssna på artikeln
9:31
Goran Bregovic and his Weddings and Funerals Orchestra
Foto: Veni, CC BY 2.0, via Wikimedia CommonsCC BY 2.0

Det finns artister som förknippas med en sång, ett album eller en särskild epok. Goran Bregović har lyckats med något ovanligare: att bli en musikalisk symbol för två helt olika världar.

För generationer som växte upp i Jugoslavien är han framför allt gitarristen och kompositören bakom Bijelo Dugme. För internationella konsertbesökare är han snarare mannen i den extravaganta kostymen, omgiven av trumpetare, slagverkare och sångare som får en konsertsal att låta som en bröllopsfest.

Den 5 november 2026 kommer han till Filadelfia Convention Center i Stockholm med sitt Wedding & Funeral Orchestra. Det är ett tillfälle att se en musiker vars karriär har sträckt sig över mer än fem decennier – och som fortfarande hittar nya sammanhang för samma musikaliska rötter.

När rockmusiken blev en generations gemensamma språk

Bregović föddes i Sarajevo 1950. Under 1970-talet blev han en central gestalt i Bijelo Dugme, bandet som förenade rockmusik med melodier och uttryck som publiken kände igen från den jugoslaviska musiktraditionen.

Framgången handlade inte bara om skivförsäljning. Bijelo Dugme hörde till de band som kunde samla ungdomar från olika delar av Jugoslavien kring samma låtar, trots skillnader i språkbruk, lokala kulturer och familjebakgrund.

Det fanns något djärvt i blandningen. Elgitarrer och rockarrangemang mötte folkmusikens rytmer och melodiska mönster. Vad som på papperet kunde låta som en märklig kombination blev en del av bandets särprägel.

Men medan publiken sjöng med skapades också en repertoar som med tiden skulle få en annan betydelse. Efter Jugoslaviens upplösning kom musiken för många att påminna om en gemensam vardag som inte längre fanns kvar.

En andra karriär – och en helt ny publik

Det mest anmärkningsvärda med Bregović är kanske att hans internationella genombrott kom efter att han redan hade varit en av Jugoslaviens största rockstjärnor.

Genom filmmusiken fick han en väg till en publik som aldrig hade hört Bijelo Dugme. Samarbetet med regissören Emir Kusturica kring filmer som Dom za vešanje, Arizona Dream och Underground förde hans musik långt utanför den tidigare jugoslaviska kulturkretsen.

Plötsligt kunde människor i Paris, London och andra europeiska städer känna igen melodierna, utan att förstå språket eller känna till deras ursprung.

Musiken hade fått ett eget liv.

Det är också här en intressant förändring sker. I Jugoslavien hade Bregović blivit stor genom att förena lokala musikaliska uttryck med rock. Internationellt blev han känd genom att göra en liknande blandning till något som presenterades som balkansk världsmusik.

Varför ett bröllop och en begravning hör ihop

Namnet Wedding & Funeral Orchestra kan låta som en motsägelse. Men i delar av Balkan har blåsmusiken länge haft en självklar plats vid både glädje och sorg.

Bregović byggde vidare på denna kontrast. I hans konserter kan en stillsam melodi följas av ett intensivt trumpetparti. Körsång, slagverk och blåsinstrument för musiken mellan fest och vemod, ibland inom samma stycke.

Det är inte enbart traditionell folkmusik. Det är också ett noggrant arrangerat scenuttryck, skapat för stora internationella konsertsalar.

Och där ligger en del av hans skicklighet. Han har förstått att musik inte behöver översättas för att väcka nyfikenhet. Men han har också förstått hur den måste presenteras för att nå en publik som saknar dess kulturella sammanhang.

Framgången som väckte en svårare fråga

Historien om Bregović är emellertid inte bara en berättelse om musikalisk framgång.

Hans användning av traditionella melodier och romska musikaliska uttryck har under lång tid väckt diskussion om upphovsrätt, erkännande och ekonomisk ersättning.

Kritiken har bland annat handlat om melodier som förknippas med romska musiker och som senare nått en stor publik genom Bregovićs arrangemang. Forskare har också undersökt hur traditionell musik förändras när den förs in i en internationell kommersiell musikindustri.

Bregović har å sin sida i intervjuer betonat den romska musikens stora betydelse och sitt intresse för att synliggöra detta kulturarv.

Frågan är större än en enda kompositör. När musik vandrar mellan generationer, länder och artister – vem får erkännandet när den blir en världssuccé? Och vem tjänar på att ett lokalt uttryck får en global publik?

Det är en viktig del av berättelsen, just därför att Bregović har haft så stor betydelse för hur Balkan låter i omvärldens öron.

Sarajevo som återkommer i musiken

Sarajevo är mer än en födelseort i Bregovićs historia. Stadens kulturella blandning har återkommit som tema i hans senare verk.

Albumet Three Letters from Sarajevo från 2017 byggde kring mötet mellan olika religiösa och musikaliska traditioner. Även i hans större kompositioner märks ambitionen att föra samman uttryck som sällan får dela samma scen.

Det betyder inte att musiken kan lösa de konflikter som präglar Europas historia. Men den kan påminna om att människor med olika traditioner också har delat städer, melodier och vardagsliv.

Under 2026 har Bregović dessutom presenterat ny musik genom albumet God Is Not Your Babysitter. Den fortsatta produktionen visar att hans internationella karriär inte enbart bygger på gamla filmklassiker eller nostalgiska konsertprogram.

Stockholm den 5 november – två publiker i samma sal

När Bregović spelar i Stockholm möts sannolikt flera sorters lyssnare.

Några minns Bijelo Dugme och har vuxit upp med låtarna. Andra känner igen filmmusiken eller har upptäckt balkanska blåsorkestrar genom festivaler och internationella konserter.

Det är just mötet mellan dessa publikgrupper som gör konserten intressant. Samma musik kan väcka minnen av en förlorad ungdom hos en person och kännas som en helt ny upptäckt för en annan.

För Bregović är det ännu en konsert på en lång internationell turné. För publiken är det också ett tillfälle att fundera över hur musik kan byta både publik och betydelse utan att helt förlora spåren av var den kommer ifrån.

Och kanske är det där hans verkliga särställning finns: inte bara i att ha tagit Balkan ut i världen, utan i att ha fått världen att lyssna på musik som tidigare sällan hördes på dess stora scener.

Goran BregovićBijelo DugmeSarajevoStockholmWedding and Funeral OrchestraBalkanmusikkonserter 2026filmmusik

Dela artikeln

Kontakt med redaktionen

Tips, frågor eller samarbeten?

Info@mostnorden.se

Läs vidare

Nyhetsbrev

Brev från Balkan, varje söndag

Ett urval reportage, en rutt värd att gå och en sak att äta. Inget annat.

Genom att prenumerera samtycker du till att MOST sparar din e-postadress för nyhetsbrevet. Integritet

Vi delar aldrig din adress. Avregistrera när du vill.